söndag, mars 29, 2009

Whilst everyone lost an hour, I lost all my sleep.

dumkväll. sluta ringa för tusan! jag blir irriterad, ofokuserad och drastisk av ditt tjat! läxan lärd?

den enda jag förstår mig på mindre än den som ovanstående syftar på, är mig själv. trodde det var lugnt nu. bah.

onsdag, mars 25, 2009

The girl and the robot

17 timmar sömn igår natt, det är inte lite det. Kan ju iaf glömma att kunna sova nu. Annars fortsätter nån slags omotiverad glädjeyra, vilket jag inte tänker klaga på. Färjestad till final, fast det är nog inte det som gör det, det har ju varit väntat länge nu. Kommer nog inte bli mycket gjort resten av veckan dock, trasig dygnsrytm och en bil som ska hämtas kommer nog sabba det. Får ta igen i helgen, sen är det bara att bita ihop en vecka, sen två veckor med bara en enda liten futtig omtenta att bry sig om. Jag tänker mycket mindre nu, och det är underbart, orka bry sig, det har tagit nog tid från mig ändå. Visar sig att jag missade mer saker än jag trodde också, men det spelar ingen roll nu heller. Haha. Jag var väl inte direkt mottagande.

Jag saknar dock korridoren, tusan vad kul vi hade det. Jag måste hälsa på oftare.

fredag, mars 20, 2009

and on that bombshell...

a whole lot of sad news, just the thing to bring me down again.

Det har vart en hemsk dag för många verkar det som, inte för mig, men det sätter sina spår.
hoppat från fönstret i floggan, brr.

torsdag, mars 19, 2009

Intergalactic

trots massa strunt med körda tentor pga stulna böcker, så känns den här veckan redigt bra. sjukt bra till och med. Jag börjar vara mig själv igen, äntligen.

söndag, mars 15, 2009

losing the confidence I never had

En passande avslutning på en legendariskt skräpig vecka helt enkelt. hmpf.

onsdag, mars 11, 2009

Walk along the razor's edge

Det finns få saker som är så bra till att koppla bort allt annat som massor av plugg. Förutom civilization då, attans vad timmar det kan äta såhär en onsdagskväll.

Smidigaste manövern nånsin igår förresten, skrotade i trappen så hårt att det borde mätts på richterskalan. Det måste vara någon lite knasigt med sista trappsteget upp på min våning, för det var inte första gången. Mitt trasiga knä verkar dock ha klarat sig bra.

ibland krävs det ganska lite för att ha kul, satt med sam och sebastian igår och kollade på intruktionsfilmer inför lab, och drog various soundtrackmusic för att se vad som passade bäst. Konduktivitet Moment 2 till toner av Push it to the limit (fr. scarface) säger jag bara, instant classic!

söndag, mars 08, 2009

We who are about to cry, salute you!

Vänder inte något snart är det fan kört.

jag har konstant ångest och är så förbannat olyckligt kär, och jag hatar det.
Jag har inga pengar nånsin, vilket gör att jag aldrig kan ha kul.
allting som faktisk borde vara kul känns så trivialt att jag inte kan ta det till mig.
revorna blir bara djupare, snart går jag nog av på mitten.

Världens sämsta hemresa nånsin, o sen blir jag av med väskan med. kommer troligtvis inte få nåt på försäkringen, och en jävla massa skolarbete o skriva om. fan. Just som det inte borde kunna bli värre liksom. Jag vill bara bli arg men jag har det inte i mig.

nu ska jag supa i min ensamhet, och hoppas att jag har noll minne när jag vaknar imorrn.

jag går ju ner en massa i vikt iaf, men det är väl det enda positiva nu.

facebreaker

hah. Den här resan hem blev väl mest ett fiasko. Sitter strandsatt nu på söndagen fram tills tåget går, blev inga vänner träffade nu inte. Det hade jag kunnat behöva annars.
Födelsedagar är inget roliga längre, visserligen några dagar kvar men ändå. De spelar ingen större roll, men man måste ända maka sig hemåt för att ha ett standardmöte med släkten. sen ska man fixa nån fest som alltid blir sistaminuten och skit. Alla har jättemycket att göra i mitten av mars, så är det bara. Jag är ganska nöjd med att vara 20 i vilket fall, känns bara dumt att flytta vidare. snart kanske jag inte kommer undan med alla dumma saker jag gör längre.

kontakt eller inte kontakt, det är frågan. jag har svårt att avstå, det har jag märkt, även om jag kanske skulle vilja nu. Nån liten procent till av mig faller varje gång jag får kontakt, och det är garanterat inte önskvärt.

och var inte så hård mot dig själv, det är jag som är the bad guy här. så mycket inser jag i varje fall.

Ge mig en örfil någon, då kanske jag fattar.

onsdag, mars 04, 2009

Running away

Om typ två timmar sitter jag på tåget till linköping. Det ska bli oändligt skönt att lämna den här stans och dess psykade problem några dagar. Linköping är optimalt när det kommer till att tankarna nån annanstans nu, fullt med folk som inte är inblandade. skönt.