ang. mobilsvar.

Den här helgen tär lite på min själ.

så jäkla många saker jag vill ha sagda, det är nästan så jag spricker just nu, de sista veckorna har det verkligen byggts upp. jag har visserligen inte direkt något hopp längre, men jag vill i alla fall kunna komma ett steg i rätt riktning vad gäller att lägga det här bakom mig en gång för alla. Jag förstår inte riktigt hur jag har kunat hantera det hela på ett sätt som är så dåligt för alla inblandade. Visst, jag har en motivation som jag vet är giltig, det som har påverkat mig hela hösten, men det räcker inte, det är fortfarande inte okej att lämna det utanför.

jag har en känsla av att hon tittar in på den här bloggen ibland, men ärligt talat kan jag inte bry mig mindre, särskilt inte numer. jag har generellt börjat bry mig mindre om saker senaste tiden, och det beror helt på mina egna dumma val. Jag håller verkligen på att döda min själ för tillfället.

Det rätta vore nog att bara försöka släpap hela saken och gå vidare, men det skulle jag nog ha gjort för länge sen i så fall, men likväl håller jag fast i det som det vore en mycket större grej. Egentligen är det ganska ironiskt, att jag har ett sånt behov av klartext, då ag själv kanske ärsämst i hela världen på att distriburera dito just nu. Men ett kart och bryskt svar vore verkligen att föredra över den här konstiga ångesten just nu. Jag önskar bara att jag visste om samtalen inte besvaras med mening eller ej.

Det är ungefär så det är. jag saknar cillan och johanna, jag behöver någon att prata med ibland.