A night of shattered dreams and glasses

min själ är snart sönderpeppad. snitt 3 timmar sömn är för lite. och imorgon måste jag städa korridoren. det är hårt att vara rolig.

och varje gång jag åker förbi ett visst fönster biter jag mig hårt i läppen.

fadderi faddera

Om 90 minuter börjar reccemottagningen. Peppen infinner sig. Får de hur mycket jag hinner uppdatera här, men jag ska försöka i alla fall.

Flaws.

jag vet inte alls vad det är för fel på mig egentligen, men något är det. Något katastrofalt fel. mitt självförtroende har gått och själv dött, och jag har blivit undermedveten hyperpessimist. Jag har alltid försökt kategorisera mig som realist, men nu är jag verkligen pessimist. jag vill inte vara det, men det smyger sig på så fort jag låter det. Det finns verkligen en möjlighet som rinner mig ur händerna på grund av det, jag tolkar saker fel, tycker att de är mer tveksamma än i verkligheten. Jag inser det i alla fall, fast alltid ett tag efter det är relevant, det är nästan värst av allt. Jag vet egentligen mer om vad hon tycker om mig och det är garanterat mer positivt än vad jag verkar tro när det kommer till kritan, men varje liten tveksamhet blir så stor i mina tankar. det är som att mitt undermedvetna hindrar mig från vad jag vill, självförsvaret står på terror alert red i kraft av tidigare erfarenheter. sen tänker jag för mycket också, det bara förstör, jag ligger delvis sömnlös och funderar ut nån slags plan, som jag vet att jag aldrig kommer följa, för spontaniteten, och mitt undermedvetna tar över. det är dock inte försent att göra något åt det än, men snart är det nog det. Jag lyckas med samma sak en gång till.

i övrigt tror jag stressen börjar ta ordentligt tag om mig. världens tics i högerögat har jag ådragit mig senaste tiden. det är en sån grej jag bara får i extremfall annars, men nu är det nästan ihållande när jag koncentrerar mig och/eller blir nervös. på tentan i onsdags var jag rena rama Lena Sundström.

social void

Jag tror man borde sluta tänka tillbaka på avklarat plugg, det blir bara bittert. tentan var jättelätt, och det har jag stängt in mig i en vecka för, vadå ovärt.

första noterbara sociala kontakten för denna vecka var i alla fall med helt rätt person, så det känns bra. Jag älskar när man bara kan babbla på konstant med folk, men att det känns lika bra när man bara är tyst. sådana personer har jag haft svårt att hitta i uppsala tyvärr. Visst, det är bra kompisar, men det flyter inte på samma sätt som andra kontakter jag har. eller mest haft numer tyvärr.

Sundell 2.0 har flyttat hit nu också, bra att lite av mitt gamla liv letar sig hit, vill inte släppa det helt. gymnasiet var rätt bra ändå.

determined by default.

orka kvala i tentatider. jag kör på på samma program till det går bra eller kraschar.

nu blev iaf 30% tankeverksamhet fri till plugg. övriga 70 lär ta ett tag till innan jag får tillbaka. minst tills torsdag.

söta drömmar.

öppet för spekulationer.

när folk man inte träffat på länge får reda på att man pluggar tycker de ofta att det verkar som att jag har en plan, jag följer den, och jag är nöjd med det. Att jag har tagit tag i mitt liv och att allt kommer rulla på under 5 år på universitetet, för att sedan fortsätta som på räls ut i det riktiga vuxenlivet. Detta, mina damer och herrar, är käpprätt åt skogen.

Visst, första året på universitetet har var både händelserikt, lärorikt och kul. jag har ställt mig på egna ben, och i många avseenden bär de, vilket skulle kunna betraktas som lyckat. studierna har gått okej, även om motivationen (och definitivt inte diciplinen) inte alltid varit på topp, och är i alla fall till viss del relevanta.

Men faktum är att jag inte har den blekaste om vad jag egentligen håller på med, eller vad jag vill åstadkomma, varken på lång eller kort sikt. Jag vet inte riktigt vad jag kommer läsa från den förste september och framåt, och jag vet inte hur jag ska resonera i mina val.

I ett annat område vet jag vad känslan säger, men huvudet talar emot. jag vill prioritera annat de närmsta veckorna för att göra en ungefärlig uppfattning om var jag kommer sluta, men mina tankar störs hela tiden. Det var en lång sommar, och den ägnades åt fel saker. små tankar fick marinera till begrundanden och dilemman, utan att ett enda löstes. Livet lades på hyllan för att under två månader återgå till samma liv som fanns förra sommaren. Men det var inte detsamma och än fler tankar väcktes.

Det är inte det att jag inte vet var jag ska börja för att lösa mina problem, det har jag alldeles klart för mig. det handlar bara om att göra det. Annonsera en intention, diskutera ett problem om en framtid, det är några av sakerna som behöver göras. Vissa av vägarna kommer påbörjas med enkla email till olika institutioner, men ändå kan jag inte komma till skott. Jag är tveksam och nervös för vad framtiden kommer erbjuda, kanske mer än nånsin tidigare. ändå är detta på intet sett en milstolpe i livet, bara en eventuell omstart efter ett tveksamt första försök.

uppdatering på ämnet kommer så snart jag har ett svar att ge.