Lost

visst, nu är klockan över 8, då är det okej att det är mörkt ute, men redan när man åker hem vid femsnåret känns det som midnatt, och inte bara på mörkret. att man kunde bli så utmattad av matte (höhö) hade jag knappast anat, men de dagar det blir 8 timmar, eller ibland 10, vill man bara sova. Men nejnej, snart är det tenta, bara att ta 4 timmar till hemma då...

anyhow, bröt upp vardagen lite genom att ta en snabbvisit till linköping i helgen. Var inte alls i närheten av så social som jag borde ha varit, men av ovanstående anledning så var nog sömnen det jag behövde mest. Träffade Molle dock, var ju typ i juni senast, och fika på cafe m var inte igår det heller.

Innan jag slutade gymnasiet var jag hur rädd som helst att förlora mina kompisar, ens en endaste en, jag svor att göra allt för att hålla kontakten, svulstiga telefonräkningar skulle minsann inte stoppa mig från att behålla samma kontakter till graven. Men så fort jag flyttade ändrades det, kjag har ingen aning om vad som hände, det är som mitt gamla liv har hamnat någon annanstans och bara kommer fram klockan ett på natten, när mna lagt ifrån sig böckerna, och äntligen har tid att bara vara, och fundera.

Det är konstigt egentligen, hur man kan träffa några personer varenda dag, otaliga timmar, man kommer så bra överens, men helt plötsligt har man inte träffat dem på 4 månader och man har knappt ens märkt det. Visst, det är skönt att inte dagligen ha behövt våndas över att mista någon, men man undrar vad det hela egentligen var värt. På söndag, då får telefonen gå varm, då har jag tid, tid för det förflutna.