Stämpla ut.

efter sisådär 300 timmar är nu sommarens jobb avklarat och det oundvikliga stundar; imorgon ska mitt liv komprimeras till flyttlådor för att dra härifrån för att lämna stället, och kanske aldrig komma tillbaka mer än på visit. Meeen, jag skjuter lite på allt det känslosamma till typ fredag nån gång, eller lördag kanske. Så akta er, det kanske smittar!

Iaf, på ett sätt är det ju rätt skönt att inte behöva jobba mer på ett tag, men å andra sidan är det ju bara ännu en trygghet som försvinner. Och visst har det varit kul också, kan inte räkna alla timmar man suttit och snackat skit med patrik, salli o sofie, eller vang för den delen, men nu blir det inget mer av det. En annan sak jag kanske kommer sakna lite är att småflörta med den söta kassörskan på ica, visst, det var mest på ploj, men ändå, det lyser upp tillvaron ibland.

Det finns dock en stor skillnad mot alla andra aspekter i mitt liv just nu:
Om jag vill kan det bli exakt samma sak nästa sommar igen, och det är väldigt betryggande.