Fifth Wheel

Midsommar är ju traditionellt en sån där helg då man umgås och festar med vänner, den o nyår är väl ensamma om att vara såna helger egentligen. Vad det betyder i realiteten är ju hemmafest, och även om jag i märgen har värsta partysuget så känns det väl sådär. Jag kanske hellre hade velat att det skulle vara utekväll idag, det börjar bli många par i vänkretsen nu, inte minstabland dem man festar med, och jag tycker att jag mer o mer känner mig som ett femte hjul. Visst, det är ju kul folk hela bunten, men frågan är hur länge man pallar, det är ju inte som att man är ensam nog ändå för tillfället.

Men nja, det blir nyktert ikväll iaf, vilket säkert kommer leda till att jag kommer grubbla en del, och säkerligen kommer det skickas en del sms. Men jag har börjat få svårare och svårare att vara hoppfull...

In other news: Jag har den senaste månaden lagt drygt sjutusen kronor på prylar. oj vad rik jag måste ha varit innan.

När jag var ung...

En era är över. Det är faktiskt lite så det känns. Vad ska man göra nu egentligen?

Jag har hört att studenten är den gladaste dagen hittills i livet för många, men för mig stämde det inte in ett dugg. Det var bara dagen då de hittills bästa tre åren i mitt liv tog slut. Det märktes att middagen på kvällen var känslosam för många, ett oräkneligt antal tal som på något sätt skulle fördröja tidpunkten då alla skulle gå skilda vägar. Men för mig kom inte ledsamheten och de känslosamma ögonblicken förrän runt 6 på morgonen. Visst, då var jag full, men ändå. Det var då jag insåg vad vissa har betytt för mig de senaste åren, kanske speciellt det senaste. Att det inte var de jag rangordnat som bra vänner som jag var rädd för att mista, utan många av de andra, speciellt tjejerna, som med alltid lika positiva lynnen verkligen hindrat mig från att gräva ner mig för mycket när vännerna svikit

Tack.

Och inget riktigt hej då blev det heller. Fast... det kanske var lika bra det, så att åtminstone den kvällen kunde vara fri från ångest och bara vara party.

Och de sista dagarna och dagarna efter, har jag tänkt mycket, mycket på vad jag egentligen vill och vad andra runt mig tycker. Och jag vet inte, men jag tror jag har låtit mig påverkas mycket av andra på senaste... Börjar kanske inse att något som jag nästan varit rädd för att erkänna för mig själv egentligen kan vara jättebra.

In other news: Det blir nog inga festivaler i sommar för min del :(

It don't matter to me,
'cause all I wanted to be,
was a million miles from here,
somewhere more familiar

ingen nyhet

Jag vill lämna landet.









(alltså inte som i att flytta från Sverige, bara att lämna landet och bli en stadsbo)

Whoa

Nu finns det en bilddagbok att besöka. länk till höger.

at world's end

Andra balen avklarad nu då, har fortfarande ont i fötterna, och om jag på baldagen var en pingving för att jag var klädd som en så var jag under gårdagen en pingvin för att jag gick som en. Måste säga att balupplevelsen denna gång var bättre, troligvis eftersom att fler av mina kompisar var där (förra var dock också underbar, creds till er). Lite synd att festen på storan slutade redan vid ett, men som tur var kunde man ju sneaka in på folkungas balfest efteråt. Det var typ hälften berzianer där sen, värt.

Dock var det verkligen något som saknades jämfört med förra balkvällen.

Har nu mera praktiskt taget inga lektioner, vilket känns mer udda än slappt. eller rättare sagt har jag inga mer lektioner, bara lämna-on-böcker-träffar och liknande. VAd det nu för det mesta betyder är att det är färdighängt i foto för min del, visst, vi skulle väl eventuellt köra en dag och dricka tp och spela TP, for old times sake, men det kommer aldrig att bli samma sak igen. Det är verkligen det jag kommer sakna mest, fotosektionen, detta mitt andra hem, och alla de männiksor som finns där.

Började jobba igår med, känns redan rutin. det kommer bli en lång sommar.

In other news: ny kamera på väg nu, så nu blir det till att fixa en bilddagbok tror jag.