You are a knife

forsätter tydligen den långtgående sviten av att bara vara ivägen.

Avoid the Obvious

Usch, dryga drömmar att vakna upp från några nätter i rad nu. 30 sekunder av desorientation innan jag fattat vad som hände, och sen bara skam över att mitt undermedvetna fortfarande spelar mig de här spratten. Visst, det var länge sen det hände innan nu, men det gör det tusan inte mer ok. Nästan så jag tyckte det var bättre när det verkligen begav sig, det var ett helvete, men då var det iaf förklarat och jag slapp skämmas för mig själv.

och jag har fortfarande inte en aning om vart något är på väg, funderar på det vareviga dag.

every day is exactly the same

undras om det kommer betyda något alls vad som sägs, i den den här takten lär jag ha hunnit sabba allt i mitt huvud innan. igen. Men som vanligt är det ng bara mitt eget fel. fan vad jag önskar att du skulle kritisera mig, vilket jag vet att du vill och är ok, så jag slipper verka som ett sånt jävla svin. Eller bara ge mig en örfil och säg åt mig att jag är orimlig.

Did I let you know

Fnissa bort det bäst du vill. Veckans Tema tycks det. Men i längden blir det sällan extrapoäng.